Du vet när man känner att man faller, faller och faller och sen vaknar man och märker att man ligger i sängen och känner sig chockad en sekund eller två, ler ett knappt synligt leende i lättnad av att det var en dröm, vänder på sig och sen somnar om...
Där har du min känsla nu, fast utan vaknandet och resten.. Känner att jag bara faller, faller och faller, som om någon sparkat undan benen för mej men jag slår aldrig i marken, jag känner inte lättnaden.. Känner bara hur jag tungt faller för att någon annan bestämt det.. Vill bara skrika, men åter igen har vi den jävel som bestämde att jag ska falla som även tagit min röst.. Jag känner hur jag skriker och skriker, men hör någon mej, ne.. Ett rop på hjälp, men vad gör det, finns ändå ingen som hör mig.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar